mkfitness

Jag hinner inte med allt som jag vill hinna med under ett dygn. Det spelar ingen roll hur jag försöker planera eller prioritera. Jag måste arbeta, jag vill vara tillsammans med min dotter så mycket som möjligt, jag vill träna, jag vill laga näringsriktig mat, (inte något halvfabrikat), jag vill slappa och titta lite på tv (speciellt nu när vi har en ny) jag vill blogga och titta runt bland andras bloggar, jag vill sova minst 7 timmar per natt. Summan av allt detta blir mer än 24 timmar och det enda jag väljer att ta bort är tv-tittandet. Bebisen i magen skulle nog helst föredra att jag valde bort något annat. 

I kväll kombinerade jag att vara med min älskade lilla tjej och träna. Vi tränade i mitt hemmagym och hon älskar att få vara med mig när jag tränar. Hon byter också om och sätter på sig sina "träningskläder" och dricker en massa vatten ur vattenflaskan. Hon har fått "tränings/ gympakläder" av oss för hon skall börja på 3-årings gympa på söndag. Jag körde biceps och axlar i kväll. När hon hade somnat passade jag på att cykla på min motionscykel i 30 min. I måndags var jag på gravidyoga och gick en promenad på kvällen. När dottern hade somnat cyklade jag på min cykel i 30 min även den kvällen. I går blev det ingen träning alls för jag var på långresa i arbete och det blev sent innan jag var hemma och hade fått i mig middag.

I dag har det varit en händelserik dag på jobbet. Jag och en kollega arbetade hela dagen med ett ärende och det hände en massa saker som jag inte kan gå in på då jag har tystnadsplikt men en sak är säker, i mitt arbete vet man aldrig vad som väntar när man kommer på morgonen. Det är inte en dag som är den andra lik och det kanske är det som är tjusningen med att arbeta inom socialtjänsten.

I dag fick jag post från Trosa kommun där det stod att de tackade för min ansökan till tjänsten som socialsekreterare men att tjänsten var tillsatt av annan sökande??????? Jag blev full i skratt och ringde min kollega och frågade hur jag skall tolka detta:) Hon skrattade och lovade att anställningsavtalet skull komma i morgon. Ja, jag får väl avvakta, kanske måste jag ta tillbaka min uppsägning?

Ja, nu är klockan snart 23.30 och nu har jag hunnit med allt jag ville under denna dag, men jag kommer inte hinna sova 7 timmar innan det är dax för att stiga upp igen. Varje kväll tänker jag att ikväll skall jag komma i säng tidigt, men jag lyckas inte. I morgon skall jag ligga i sängen innan 22.00 och det finns inget förhandlingsutrymme!!!

/mk

I dag familjen K köpt en ny tv, en 40 tums LSD-tv av märket Samsung. Maken har velat köpa en platt tv sedan länge tillbaka men han är en mycket mer försiktig shoppare än sin hustru. Nu var det jag som tidigare i veckan frågade honom om det inte är dax att införskaffa en ny tv, han nappade med en gång och i dag slog vi till. Den är skitsnygg och stor så nu slipper jag dra fram soffan när jag ska se tv.

Veckan som gått har varit händelserik och jag har inte hunnit träna så mycket som jag hade velat, men här kommer en rapport från veckans träning:
Måndag: Promenad med Alva i vagnen ca 3 km. Styrketräning, rygg och axlar. Gravidyoga.
Tisdag: Spinning 50 min, 380 kcal, medelpuls 152.
Onsdag: Vila, förutom två kortare promenader till och från tåget.
Torsdag: Stavpromenad i Oxvreten 1 h 15 min, medelpuls 132, 441 kcal.
Fredag: Ofrivillig vila, hade planerat styrketräning men jobbet drog ut på tiden alldeles för mycket. Åt en massa onödigt godis istället, suck.
I dag, lördag: Styrketräning bröst och tricpes + spinning 45 min. Glömde dock pulsklockan hemma men jag var rejält slut efteråt och tror att jag låg på ganska hög puls passet igenom, ngt. för hög med tanke på graviditeten.

Jag tycker att jag slarvat lite med kosten i veckan, inte att jag ätit mycket onyttigt i form av sötsaker men jag har ätit stora portioner och mycket bröd.

Nu ska jag gå och titta på slutet av fotbollen, Sverige- Danmark på vår nya tv.

/mk

I dag har jag sagt upp mig!!! Jag har fått nytt arbete i Trosa kommun, som socialsekreterare. Allt har gått fort, jag sökte jobbet förra veckan, var där på intervju i måndags och tackade ja i dag. Det är många faktorer som ledde till beslutet att lämna Södertälje kommun, men det främsta är att de inte var intresserad av att förhandla min lön nu. Lönerevisionen som skulle varit klar i april är fortfarande inte klar och de ville inte låta mig förhandla en ny lön innan revisionen utan ville att jag skulle vänta. Vänta? hur ska jag kunna vänta 2 månader när jag har ett erbjudande om nytt jobb nu och inte om 2 månader. Jag hade kunnat tänka mig att stanna i Södertälje till en lägre lön än den jag fick i Trosa men nu får de skylla sig själva, där gick Södertälje miste om en jävligt bra socialsekreterare!!!

En annan mycket viktig faktor till att Trosa överhuvudtaget blev och är aktuellt är att min gruppledare kollega som slutade hos oss i dag gick till Trosa Kommun som 1:e socialsekreterare och kommer alltså att bli min närmsta chef. Vidare så är jag inte nöjd med hur Södertälje Kommun behandlar sina anställda och hur de driver verksamheten. Ja, som sagt finns det många anledningar till att jag beslutade mig för att pröva något annat. Vem vet jag kanske har köpt "grisen i säcken" men jag kände mig tvungen att prova iaf. Det känns skönt att beslutat att jag vill fortsätta som handläggare och tycker att det passar mig bättre som småbarnsförälder. Jag kommer ju dessutom vara tvåbarnsmamma snart och det kräver mycket energi. Jag lägger hellre min mesta energi hemma än på jobbet. Jag kan börja tänka på karriären sedan när barnen blivit lite äldre. Jag har trivts med att vara arbetsledare och hade kunnat tänka mig att fortsätta som det men inte till vilken ockerlön som helst. Jag höjde min handläggare lön med 3200 kronor i och med min nya anställning i Trosa, det är inte illa.

Jag har 3 månaders uppsägningstid och kommer alltså inte att hinna jobba i Trosa mer än 2 månader innan bebisen är beräknad. De ville ändå ha mig till sin arbetsplats och som socialchefen sa till mig, jag är beredd på att chansa och anställa dig nu för jag vill verkligen att du kommer hit, detta trots att du inte kan lova hur det ser ut för dig om 1½ år då du planerar att börja arbeta igen. 

Jag kommer dock att sakna många av mina kollegor i Södertälje.

/mk

Jag älskar min dotter Alva över allt annat på jorden. Hon är det bästa som hänt mig och det går inte en dag utan att jag tänker på hur lycklig jag är som fått denna gåva. Hon betyder allt för mig och jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så för en annan individ som jag gör för henne.

Att bli förälder till henne var ganska lätt om ni förstår vad jag menar, när hon var spädbarn var hon oftast nöjd och belåten. Hon grät sällan och ammades inte oftare än var tredje timme. Hon åt en gång under natten från det hon föddes till hon var 3 månader då hon slutade med nattmålet. Vi introducerade smakportioner när hon var 4 månader och det gick hur bra som helst, när hon var 6 månader var hon inte intresserad av att amma längre och jag slutade amma henne utan problem. Hon har alltid var trygg och det har inte varit några som helst problem att lämna henne till andra trots att hon oftast bara varit med mig och hennes pappa. Vi har kunnat lämna henne till personer som hon inte träffat så mycket och hon har alltid fixat det, bara hon har känt att jag och maken varit trygga med personerna. När vi skolade in henne på dagis gick allt som på räls. Hon var inte ledsen en enda gång. Hon lärde sig prata tidigt och redan på vårt utvecklingssamtal förra hösten sa personalen att hon var "initiativrik". Vilket är en mycket bra egenskap i det kommande vuxna livet. Redan tidigt förstod vi att hon har en stark vilja och att hon kommer att bli en tuff liten tjej. Jag är glad att hon är en "tuffing" för det kommer hon att behöva när hon växer upp i detta samhälle.

Nu har vår lilla tjej blivit 3 år och jag kan summera dessa 3 första år som att vi fått glida fram på en räkmacka. Nu har dock räkmackan börjat bromsa lite, vår solstråle har kommit in i TROTS åldern på riktigt. Det har ju såklart inte skett över en natt utan börjat redan i våras men nu är det på RIKTIGT. Hon testar gränserna nästan hela tiden, säger emot oss, vill inte göra som vi säger, STRUNTAR i vad vi säger, gör som hon själv vill. Hittar på hyss som hon vet att hon inte får göra, vill ha en reaktion av oss etc etc. Ni som själva är föräldrar vet vad jag pratar (skriver) om. Just krävs alltså massor av TÅLAMOD som förälder till Alva. Jag skulle kunna berätta 100 olika saker som vi stöter patrull på varje dag och där vi får stanna upp och räkna till 10. Ni vet, ska inte ha jacka trots att det är 5 grader, ska gå ut och leka barfota, maten är äcklig (lär sig från olika filmer), kastar saker, kläder, ned på golvet, vill inte kissa trots att hon är torr i blöjan efter en natt, vill inte ha den tröjan, vill inte, vill inte, vill inte, vill inte. Vill använda vassa knivar, vill använda stor saxen, vill sitta lös i bilen, vill springa ut i vägen trots att det kommer bilar, osv osv osv.

Jag försöker ha tålamod med henne eftersom att jag vet att det är så här att ha barn, men "även solen har fläckar" och efter 3 ensamma dagar med henne brast mitt tålamod i går och jag skrek åt henne. Visst har jag höjt rösten och skrikit åt henne tidigare men nu var det liksom på en annan nivå. På kvällen när jag inte var hemma sa hon till maken
"pappa, jag tycker inte om när mamma skriker åt mig"
Känslan som mamma är liksom "kniven rakt i hjärtat". Neeeej vad har jag gjort. Men det som är det roliga i historien är att hon kunde berätta för honom varför jag skrek och det handlade om att hon inte hade lyssnat på mamma. Hon hade också sagt att hon ska börja lyssna på mamma och pappa nu. Det känns iaf bra att hon vet varför jag blev arg men snacka om att jag hade dåligt samvete.

Man brukar säga "Små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer. Jag börjar förstå det, det ställs mycket större krav på oss som föräldrar ju äldre barnen blir. Att ta hand om ett spädbarn var "barnlek" jämfört med hur det är nu. Och jag vet ju vad som väntar oss... Många av mina kollegor har tonårsdöttrar som gör revolt, som tur är har vi ett par år kvar innan vi är där iaf.



Jag älskar dig Alva.

"Varje dag är en gåva"

/mk

Jag tog som sagt med dottern in till gymmet och ett spinningpass. Jag hade laddat med godis och festis åt henne, slog på cartoon och höll tummarna för att det skulle funka...Till en början gick det bra och jag kunde cykla 40 min innan det inte gick längre. Då var hon less och sprang upp för trappan till gymmet där barn inte får vara. Jag försökte peppa henne att det bara var en liten stund kvar av mitt pass men det gick inte, hon ville att jag skulle komma och träna med henne istället för att cykla. Hon var ändå duktig som roade sig i 40 min, hon är ju trots allt bara 3 år. Dock önskar jag att de hade barnpassning, nu menar jag inte att jag skulle lämna henne där jämt men att iaf ha möjligheten till det, speciellt dessa helger när maken arbetar. Vi badade bastu och vilken bastubadare till dotter vi har. Hon satt med mig på den övre bänken och jag tyckte att det var varmt, när jag tyckte att det räckte och ville gå ut så ville hon att vi skulle sitta en stund till.

Vi hann med att köpa lite kläder till henne och äta lunch innan det var dax för dottern att gå på kalas. Hon har redan blivit bjuden på kalas hos en av sina nya dagiskompisar och var så glad för det. Jag lämnade henne där då det var ok både för henne och föräldrarna. Vad tror ni jag passade på att göra under tiden??? Ja, inte helt oväntat så gick jag en timmes promenad med stavar i Oxvreten, så dagens motion blev trots allt inte tokig. 

I kväll har jag städat, dammsugit och skurat golven. Nu måste jag nog gå ut med soporna, det stinker lök från dem och jag är i vanliga fall mycket känslig för lukter och nu när jag är gravid är jag ännu känsligare. I kväll är det ganska varmt ut och första kvällen på flera dagar som jag inte sitter och fryser vid datorn. Det låter kanske som att datorn står ute??? Nej men vårt värmesystem är fucked up och speciellt på hösten och vid väderomslag, den hinner liksom inte med att reglera värmen och detta gör att det varit kallt här inne under veckan som varit. Jag har sovit med dubbla täcken, sockar och långärmad tröja. I dag har jag köpte ett par tofflor till mig så att jag slipper frysa om fötterna när jag går omkring inomhus.

har gått efter lyxsommaren som jag haft. Hösten kom med buller och bång och jag sjunger en sång. Nej inte riktigt för är det något som jag inte är bra på så är det att sjunga. Veckan har förflutit på bra och det känns inte så hemskt att vara tillbaka på jobbet som jag befarade. Nästan så att det känns lite kul att vara tillbaka i vardagen igen och att få träffa arbetskamraterna. Vidare så utvecklas jag inte så mycket av att bara gå hemma och lyxa, om ni förstår vad jag menar. Av att vara hemma träffar man inte så många människor och har inte speciellt mycket diskussioner etc. Har tänkt på det när jag varit hemma länge och nu är tillbaka på jobbet igen. Jag utvecklas som person varje dag i mitt arbete och det är roligt och ger energi. Jag önskar att jag inte jobbade heltid, 75 % skulle vara lagom för då skulle jag hinna med familjen och träningen utan att stressa igenom dagen. När jag varit lyxhustru har jag hunnit träna massor och det är det som jag saknar mest när jag jobbar, att inte har tillräckligt med tid till träningen förutom att jag träffar dottern mycket mindre, det är såklart det som känns mest tungt.

Nåja, jag har iaf hunnit med några pass under veckan och här följer en resumé.
Tisdag: Stavpromenad i Oxvreten, 1 h, medelpuls 131, 366 förbrända kalorier.
Onsdag: Styrketräning, biceps, triceps och axlar + 45 min på min egen motionscykel (när dottern somnat) ca 300 kcal.
Torsdag: Promenad 35 min.
Fredag: Styrketräning, ben + 35 min cardioträning efteråt. Sammanlagt 1 h 10 min träning, medelpuls 136, 447 kcal.
Planerar för ett spinningpass i morgon? Jag tänkte ta med dottern, kanske kommer det att fungera eller så går det riktigt åt pipsvängen. Har iaf köpt en godispåse åt henne, som muta. Hon är laddad på att följa med och har hjälpt mig att packa väskan innan hon somnade. Jag har lovat henne att vi ska duscha och bada bastu efteråt. Sedan ska vi gå på stan och köpa nya skor och lite höstkläder åt henne + äta lunch. Jag berättar i morgon hur det gick...Snälla håll tummarna för att hon kommer att sköta sig.

/mk

I dag har vi varit på Ultraljud. Precis som det var när jag väntade dottern så ändrades beräknat datum för nedkomsten. Enligt sista mensen var datumet 25 januari och nu blev det fram flyttat till den 30 januari. Jag är nu i graviditets vecka 18 och inte 19. Allt såg bra ut och barnet simmade runt och sög på tummen. Vi såg 5 fingrar på vardera handen och 5 tår på vardera foten. Vi är inte intresserad av att veta vilket kön barnet är utan vill vänta till den kommer ut. När vi väntade dottern var vi övertygade om att det var en pojke och hon hette Max i 9 månader. Jag tror att vi får en flicka till men vi får vänta och se.

Efter ultraljudet var det gravidyoga. Jag kan verkligen rekommendera andra gravida att gå på yoga, det är avslappnande och otroligt skönt att få ha en stund bara för sig själv och barnet i magen. Det är bra att träna på andningen och lära sig olika övningar som stärker inför förlossningen. Jag längtar redan till nästa måndag.

Jag har inte tränat något mer idag. Jag körde ett spinningpass  i går, 52 min. medelpuls 154, 418 kcal. Har fortfarande träningsvärk i ryggen sedan mitt tunga pass i lördags. Planerar för ett armpass i morgon, dock får jag se om jag hinner med det. Jag har ju som sagt börjat om att arbeta igen...ingen mer lyx hustru här inte.

Nu ska jag gå upp och lägga mig bredvid dottern och "snusa" på henne. Hon somnade på två röda sekunder i kväll,  idag var hennes första hela dag på dagis sedan början av juni.

/mk

Hammarby tog i går sin första seger (i allsvenskan) sedan Malmömatchen den 1 augusti, äntligen. Två Hammarbysupporters hade arrangerat "Tusenmannamarsch" inför mötet mot Brommapojkarna i går. Tåget gick från Slussen till Stadion. Tillsammans med hundratals andra Hammarbysupporters gick vi genom Stockholmstad och sjöng Hammarbysånger. Det var kul och det blir en skön stämning när man sluter upp tillsammans. Dottern var med men hon somnade i sin vagn precis innan vi kom fram till Slussen och hon vaknade när vi kom fram till Stadion.

Vi hade först inte tänkt gå på matchen men bestämde oss för att göra det när hon hade sovit, vilket skulle innebära att hon skulle orka med en hel match. Vi köpte sittplats biljetter och det var första gången jag var på Stadion. Dottern var i sitt esse, full av energi och galna upptåg. Hon började med att smita från mig när jag stod i kö och skulle betala en dricka. Jag hann känna paniken komma då hon inte var hos maken när jag gick dit, vi började leta henne båda två och när vi kollade mot våra platser igen efter ca 5 min. satt hon där och frågade varför inte pappa satt och väntade på henne när hon kom dit? Hon satt typ stilla kanske 10 min. av 90 min. Våra platser var högst upp och det blev en hel del springande fram och tillbaka, upp och ned, för min del. Lägg då till att vi hade promenerat innan också. Nåja, det var underbart med en seger och kul att vi kunde se matchen också.

Innan vi begav oss in till Huvudstaden hann jag med ett styrketräningspass. Jag körde ett tungt ryggpass, en utav min favorit muskelgrupp. I dag har jag en grym träningsvärk i hela ryggen, skönt. Vi får se vad denna dag kommer att ge, inget bestämt ännu. Jag frågade dottern vad hon ville hitta på i dag och att hon skulle få bestämma eftersom vi gjorde saker mest för mamma och pappas skull i går. Hon svarade att hon vill prutta mig i ansiktet???

/mk

• Barnets längd är omkring 20,5 ca och vikt knappt 250 g.
• Huden utvecklar nu ett skyddande lager (vernix).
• Barnet kan särskilja olika smaker i fostervattnet.
• Barnet kan knäppa med händerna och skaka hand med sig själv.

så länge jag kan minnas har jag bitit på mina naglar och säkert 100 ggr har jag bestämt mig för att sluta och försöka spara ut dem. Just nu är jag inne i en period då jag gör ett tappert försök att låt bli att bita på dem och få dem att växa lite grann. Resultatet av mitt försök går precis lika dåligt som alla andra gånger. Mina naglar är så sköra att det spricker så fort de vuxit lite och det spelar ingen roll hur mycket jag försöker stärka dem med lack eller oljor. Jag vill så gärna ha långa fina naglar...

Men för att citera en av dotterns stora idoler för tillfället, Karlsson på Taket, Det är en världslig sak...  Det finns andra problem som är allvarligare, svårare och större än 10 naglar.

På måndag är det slut på lyxlivet. Jag har aldrig tidigare känt ett liknande motstånd till att gå till arbetet. Just nu känns det verkligen inte som att något är positivt med min arbetsplats. I dag ringde min chef mig och berättade att en gruppledarekollega sagt upp sig och att hon slutar den 7 september. Den nyheten var pricken över i:et för att jag inte vill gå till jobbet. Jag är visserligen inte förvånad men hade hoppats på att hon skulle stanna ett par månader till iaf för min skull...

Jag kommer att börja nedräkningen för hur länge jag har kvar att jobba innan mammaledigheten, redan på måndag. Jag har bestämt mig för att ansöka om havandeskapspenning, en kollega som också är gravid berättade att hon blivit beviljad halvtid (hon hade sökt för halvtid). Det är inte självklart att vi blir beviljade då vårt arbete inte är fysiskt jobbigt. Jag skall ansöka om heltid och så får jag se vad jag blir beviljad. Jag har tyvärr inte många semesterdagar kvar som jag kan använda innan förlossningen, men jag kommer att vara hemma utan inkomst sista tiden om jag inte får havandeskapspenning för jag tänker iaf inte jobba efter jul. Jag hoppas att jag hittar ett nytt jobb under mammaledigheten så att jag inte måste gå tillbaka till min nuvarande arbetsplats, som det känns nu skulle det vara värsta tänkbara scenariot.

/mk

•  Lars Adaktusson
• Nelson Mandela
• Carola Häggqvist

• Det ofödda barnet är nu ca 18 cm långt och väger ca 180 gram.
• Näthinnan i ögat är nu ljuskänslig.
• Första avföringen (meconium) börjar samlas i tarmen.
• Ultraljudsscreening utförs nu och är helt frivillig.
• Skelettet är syligt på röntgenbild.
• Barnet kan suga på tummen eller fingrarna.

Var in till storstan i går med dottern och min moder. Vi klippte oss alla 3 hos Jonny på Hair and Face i Regeringspassagen. Alva tjatade om att hon också ville klippa sig och under tiden jag blev klippt frågade hon säkert 20 ggr "är det min tur snart". Snäll mor som jag är lät jag henne få klippa sig, det kostade 230 kr... jämför med priset för min klippning som är 270 kr. Ganska dyr barnklippning men "när det gäller lillan sparar vi inte på slantarna". Hon fick tom håret tvättat och var super nöjd.

Jag och min mamma åt lunch på Kalori som ligger på Malmskillnadsgatan, för er som aldrig varit där kan jag verkligen rekommendera stället. Speciellt för er som tänker på vad ni stoppar i er och som vill leva lite sundare. De har god och mycket nyttig mat, jag önskar jag hade möjlighet att äta min lunch där varje dag. Hann in en sväng på derbybutiken och shoppade en tröja till Alva och en till maken (som jag skall låna i morgon) samt en halsduk till mig själv.

I går vilade jag helt från träningen och det behövdes. Jag kände mig lite sliten i kroppen och måste ju komma ihåg att jag faktiskt är gravid. Jag glömmer lätt bort det när det kommer till träningen...

I dag har jag däremot tränat. Jag passade på att åka in till gymmet tidigt på morgonen och köra ett ryggpass med 5 övningar för att sedan avsluta träningen med ett spinningpass, 55 min, medelpuls 156, 440 kcal. Kände mig pigg under spinningen och var tvungen att lugna ned mig hela tiden för att inte öka i puls. Det är speciellt vid spinningpass jag glömmer bort graviditeten och vill köra på lika hårt som alltid, dock är rekommendationerna att inte ligga för högt i puls vid graviditet.

På eftermiddagen var jag och Alva och tittade på Åruset som gick av stapeln här i NewMill idag. En tävling som gick ut på att paddla kanot genom Ån som rinner i NewMill fram till sjön Yngern. Under resans gång var det en del stopp med div. tävlingsgrenar. Vi var där för att heja på två av våra grannar som var med i ett lag och de slutade faktiskt på andraplats, jag vet ej hur många lag det var sammanlagt men iaf mer än 15. Alva tyckte att det var jättekul och hejade i härdigt. Vi cyklade längs med ån och såg ganska mycket av tävlingen.

Jag bakade två olika pajer till middag, den klassiska tacopajen samt en spenatpaj som förutom spenat innehöll skinka och fetaost. Mmmmm den blev mycket god och kan verkligen rekommenderas, hittade receptet på tasteline.com. Enligt receptet skulle det vara salami och inte skinka men jag gillar inte salami så jag bytte det mot skinka.

Jag har inte fått någon som vill hänga med på fotboll i morgon. Ok, jag har väl inte frågat så många, men jag åker dit ensam, jag vet ju att jag kommer att möta flera tusen andra Bajare där som jag kan dela glädjen med.

God Natt/mk