mkfitness

I dag har jag varit till Stockholm och klippt mig. I april klippte jag av mig mitt långa hår. Jag blev mycket nöjd med min nya frisyr och insåg att jag passar bättre att vara kortklippt. Dock fick jag höra utav en av mina bröder att jag med min korta frisyr var mycket lik vår mamma och att det enda som saknades var ett par glasögon. Ok, jag älskar min mamma och vi har mycket bra relation till varandra men hon är över 60, har ca 20 kilos övervikt och jag vill inte redan vara lik henne. Alltså inget illa menat till min mor men jag hoppas ni förstår. I somras när jag satt på centralen, nyklippt och väntade på tåget som skulle ta mig tillbaka till New Mill, passerade en kille mig. Han stannade upp och sa med en förvånad klang "oops you look like a guy" . Tack för det! Väl hemma tjatade jag på min man om jag verkligen ser ut som en kille och kanske skulle börja spara ut håret igen. Han avskyr när jag klagar på mitt utseende och vikt. Han övertygade mig att jag inte ser ut som en kille och att jag passar mycket bättre i kortfrisyr än i långt hår. Efter ett par dagar hade jag glömt bort kommentaren från killen på centralen, tills idag då jag kom att tänka på vad han skulle säga om han såg mig nu...

Innan jag steg på tåget i dag sa maken till mig att jag skulle klippa en tuffare frisyr så att jag inte liknade mamma alltför mycket. Frisören, som heter Jonny, frågade om jag ville att han skulle klippa som vanligt. Jag förklarade för honom att maken bett om en tuffare look som inte påminde honom om sin svärmor. Sagt och gjort. Nu ser jag ut som en kille i kvinnokropp. Har en mohikanfrisyr, typ som Beckham hade för något år sedan. Ja, visst blev det tuffare och maken blev nöjd och konstaterade att jag inte var lik min mamma längre men för mig kommer det att ta ett par dagar att vänja mig