mkfitness

I dag var det tjejmilen. Maken arbetar. Lämnade barnen i Salem. Åkte pendeltåg till stan. Kände mig pigg i benen. Laddad. Sprang hela milen. 54 minuter och 20 sekunder. Nådde mållinjen. Nöjd. Jättenöjd. Jag har ju för fan inte sprungit en mil sedan i maj. Knäet känns ok. Lite ont i höfterna. Åkte pendeltåg till Rönninge. Hämtade barnen. Åkte till New Mill. Träffade maken i 1 timme. Maken åkte till arbetet. Sista natten innan ledighet.

Det största tack som finns att ge till någon går till Hella och Lasse, tack för att ni finns. Jag bearbetar maken hela tiden om flytt nu, han verkar inte helt omöjlig. Så kanske kommer vi närmare.

/mk

I morgon är det tjejmilen. Jag anmälde mig tidigt i våras och körde igång med löpträningen till max. Mitt mål vara att komma under 50 minuter på tjejmilen. Jag toktränade i två månader och sedan hade jag överansträngt mitt knä och var därmed tvungen att vila från löpningen i 3 fucking månader. Mitt mål klarade jag redan i mitten av maj då jag sprang 11 km på 54 minuter. I morgon är inte mitt mål att komma under 50 minuter eftersom att jag inte sprungit en mil sedan maj. Senaste två veckor har jag bara "känt" på löpningen och konstaterat att knäet är ok, men dock inte uthålligheten. Jag är glad om jag tar mig runt under en timme.

Men jag har inte gett upp min "löparkarriär" och tänker fortstätta springa dock med lite mer försiktighet. Jag behöver inte tokträna 5 löparpass i veckan. Jag har bestämt mig för att springa Hässelbyloppet som går av stapeln i oktober. Då hoppas jag på att kunna vara i form för att komma under 50 minuter på milen.

Barnen skall vara hos underbara familjen Nilsson i Salem då jag åker in för att springa, maken arbetar ju. I kväll har jag och barnen varit i Salem och återigen blivit bjuden på middag och mycket trevligt sällskap. Denna helg kommer att passerat utan att jag en enda gång känt mig ensam, so nice. Alva var på cirkus i Södertälje i eftermiddag tillsammans med yngsta dottern i familjen Nilsson. Vi fick två biljetter av våra grannar och det blev en jättebra lösning att Alva fick gå med J. I annat fall så hade maken fått ta ledigt någon timme, men nu slapp han det.

Klockan är inte ens 22.00 och nu går jag och lägger mig.

/mk

I kväll har jag varit på Me & I klädparty hos min granne. Det var första gången jag var på ett sådant party men jag känner ju till kläderna genom min svägerska i Sävast som även gett Alva en tröja av det märket. Det fanns hur mycket kläder som helst som mk kunde ha shoppat, framförallt till Alva. Men oj, oj, oj vad dyrt det var, jag handlar knappt så dyra kläder åt mig själv. Det fanns en fleecejacka som var superfin, pris 450 kr och ett par jeans som hade passat Alva utmärkt, pris 350 kr. Alldelens för dyrt tycker jag, ok det är säkert superbra kvalité men ändå. Det går så snabbt så har de vuxit ur kläderna och jag är ingen sådan som orkar hålla på att sälja dem vidare. Jag köpte iaf ett par bruna plychbyxor och en tröja med igelkottar på åt Alva och en body med noshörningar på åt Agnes. Det kalaset kostade ca 600 kr...

I dag har jag varit och tränat på World Class. Körde axlar och biceps + 20 min rodd och 15 min crosstrainer. Kör ganska mycket kondition nu och kortare styrkepass då jag vill förbränna mer med mål att gå ned några kilo. Sedan vi kom hem från semestern har jag tappat ca 2 kilo och känner att jag börjar vara i bättre form igen. Jag har inte ätit något godis eller annat onyttigt sedan vi kom hem. Innan mitt knä pajade var jag i bra form och min gravidmage var borta. Efter semestern och allt onyttigt leverne har magen pluffat till sig igen och nu är målet att få den platt igen, ok så platt det går efter två graviditeter. 

Vid läggningen i går kväll: 
Alva hoppar i sängen och jag säger åt henne att sluta, typ 5 ggr och jag hinner bli riktigt arg. Alva säger mamma !!! och vill ha min uppmärksamhet. Jag svarar JA med en mindre glad ton. Alva säger då: Mamma, jag tycker inte om när du låter så där. Jag frågar om hon vet varför jag låter så och det har hon såklart stenkoll på och svarar att det är för att hon inte lyssnade på mig. Alva säger: Mamma, jag älskar dig. Jag säger till henne att jag älskar när hon lyssnar och att jag inte älskar när hon inte lyssnar. Då säger hon så här: Mamma, jag älskar dig också när du är arg, jag älskar alltid dig!!!  Opps, jag borde ha förstått att hon tolkade det som att jag inte älskar henne då hon inte lyssnar, men så menade jag ju inte. Jag fick förklara mig att jag alltid älskar henne såklart, för alltid. Bra mamma, sa hon och somnade ganska snabbt därefter. Kärlek!!

/mk

I dag har jag sprungit för första gången på 3 månader, utan att känna någon smärta i mitt knä! Underbart. Jag sprang däremot inte så mycket, sammanlagt 12 minuter. Löpning 2 min, gång 1 min, 6 ggr. Tänkte köra liknande upplägg för att inte chockstarta och dra på mig ytterligare smärta i knäet. Jag körde ett styrkepass innan, bröst, triceps och mage. Det är så kul att vara tillbaka på World Class, jag får inspiration och en massa energi av att vara där. Träning är underbart. Det känns skönt att kunna åka hemifrån för att tex. träna utan att känna stress att inte vara borta för länge. Nu ammar jag ju inte längre och maken fixar allt med den lilla lika bra som mig. Jag tycker att det är skönt att hon inte är så beroende av mig längre utan att hon klara sig bra med sin pappa. Klart hon är beroende av oss bägge, men hoppas ni fattar vad jag menar.

I övrigt är jag glad att maken har ledigvecka igen och längtar till fredag då vi åker ned till Västervik och våra kära vänner E och J samt deras två barn S och T. Jag och E lärde känna varandra i Umeå då vi pluggade till socionomer och har sedan dess haft kontakt. E och J bodde med mig och maken under en termin i vår stora lägenhet som vi hade i Umeå. E var den som övertalade mig att åka med till Indien. E var min tärna på vårt bröllop. Jag och maken flyttade till Västervik för att E och J gjorde det. Dock blev vår tid där mycket kort och vi flyttade igen efter bara 6 månader E och J har däremot blivit kvar där. Vi har inte träffats på över ett år, jag tror att sista gången var när jag och maken hade 30+30 kalaset i februari 2007 då E och J var här. Jag och maken har inte varit i Västervik sedan sommaren 2006 så nu är det dax. Ska bli så kul att träffa dem igen.

Alva har börjat på dagis igen efter 9 veckor ledighet. I morgon börjar hennes inskolning på den nya avdelningen. Hon kommer då att få gå 9-14 tisdag, onsdag och torsdag, lovely. Mycket bättre tider än 3 h/ dag.

Jag tycker synd om Sanna Kallur och lider med henne i dag.

/mk

Efter  7 lediga veckor tillsammans hade jag glömt, eller snarare förträngt, hur mycket jag ogillar dessa helger då maken arbetar. Fy fan vad tråkigt och ensamt det är att vara ensam hela helgen. Tur att jag har min vän Malin. I dag har vi date:at inne i S-tälje, shoppat lite och avlutade med ett besök på Nancys, det går ju inte att bryta den traditionen.

Min barn är världens snällaste, oftast iaf. Alva är ju som vilken 4-åring som helst, testar järnet varvat med att vara hur snäll och go som bara hon kan. Jag har upptäckt att hon egentligen är lugnare och lyssnar bättre när jag är ensam med henne. Hon underhåller sin lillasyster hela tiden och oftast så skrattar Agnes som en galning åt henne. På kvällarna går läggningen hur bra som helst trots att jag är ensam med dem. När jag ger Agnes vällingen är Alva redan klar för sängen och när Agnes ätit färdigt går vi upp tillsammans och läser en saga och båda barnen somnar nästan direkt. Jag och Alva sover i dubbelsängen och Agnes i sin spjälsäng. (Maken har återigen flyttat in till gästrummet...) Agnes har inga problem att somna in och det brukar gå på mindre än 5 minuter innan hon somnat. Under semestern i Norrland gick det inte lika bra att få henne att somna och jag började bli orolig att det skulle fortsätta så men så fort vi kom hem igen återställdes allt till det normala och henne läggning fungerar utmärkt. Jag har fått in bra matrutiner med Agnes och nu äter hon vällning på morgonen mellan 7-8 sedan lunch runt 10.45. Hon brukar få ett mellanmål vid 14-tiden och gröt ca 16.30. Sin kvällsvällning äter hon vid 20-tiden.

Kärleken till våra två barn överträffar allt annat på hela jorden.

/mk

Förra hösten var vi på bio med Alva och såg Alfons Åberg då han byggde sin helikopter. Sedan dess har Alva velat bygga en egen helikopter tillsammans med sin pappa. Pappan har sagt åt henne att hon säkert får bygga en med farbror Fredric i Byske. Alva har pratat med sin farbror om detta och sagt att hon vill bygga en hos honom när vi kommer till dem. När vi kom dit i sommar hade farbrodern tagit detta på största allvar och fixat material till en "riktig" helikopter och inget skojbygge. Under två dagar byggde Alva helikopter med farbror Fredric och sedan var det dax att måla den och Alva ville ha den rosa då hon lyssnat på låten I en rosa helikopter.
















Här är resultatet förutom att propellern på taket inte är fast skruvad. Som ni säkert förstår så är farbror Fredric en utav Alvas favoriter. När vi skulle åka från Byske så frågade Alva Fredric Kommer du att längta efter mig nu? Och när han svarade ja så sa hon Bra för jag kommer att sakna dig.

/mk