mkfitness

Jag hade vilodag i går. I dag bestämde jag mig för att springa veckans långpass. Trodde i min enfald att jag skulle vara ur pigg som helst i benen eftersom jag inte tränade något i går, men ack så fel jag hade. Redan under första km tänkte jag vända hem igen. Benen var tunga som bly, pulsen steg snabbt och låg högt trots att jag inte sprang fort. Men då klev min envishet och jävlaranamma fram och jag bestämde mig för att springa de 14 km jag hade planerat. Det gick inte speciellt fort men jag gjorde det iaf. Sluttiden stannade på 1 h 23 min vilket blir ger en km-tid precis under 6 min/km.

Det har nu hänt flera ggr att jag dagen efter en vilodag presterar så mycket sämre än vad jag gör när jag inte haft någon vilodag. Jag får sluta vila och träna varje dag istället.... Maken säger att det kanske beror på att jag behöver vila mer än en dag... han måste ju bara ha fel!!!!!

/mk

I går vid middagsbordet berättade maken att kvällens huvudmatch i morgon (tisdag) är Skellefteå vs Färjestad. Han var glad som ett litet barn på julafton. Alva frågade snabbt pappa, vad är huvudmatch? Maken förklarade på sitt mest pedagogiska sätt vad som innebär med huvudmatch. I dag förklarade Alva för mig vad huvudmatch är för något. Denna kväll höll på att sluta illa här hemma på 75:an, då Skellefteå låg under bara några minuter från slutsignal. Jag tackar gudarna för att de hann kvittera och dessutom vinna i Sudden. Nu slipper jag höra en sur make analysera matchen hundra ggr om både med mig och med minst två-tre stycken i mobiltelefonen. Visst han kommer att analysera matchen nu också men vid vinst låter han mycket trevligare på tonen.

I dag fyller Agnes 10 månader och i dag upptäckte jag hennes 3:dje tand, alla 3 sitter på nedrekäken. Älskade barn, så underbar, så söt. Kärlek i massor, somvanligt.

Det blev träning igår, på gymmet in NewMill. Körde styrketräning, rygg, axlar och biceps. Löparsuget var för stort för att låta bli att springa så efter styrkepasset avverkade jag 4 km på löpbandet (tempo 11,2 km/h). Benen var pigga och hade jag haft tid hade jag sprungit längre. I dag har jag och maken varit ute på en promenad och egentligen stod löpning på schemat men jag tycker att det är för halt ute så jag körde 45 minuter på min motionscykel i stället. Det var länge sedan jag använde den så det var på tiden. Alva är annars den som använder motionscykeln mest nu för tiden, som leksak. Och Agnes också, hon leker med tramporna och reser sig upp mot den. Tur att den gör lite nytta iaf...

/mk

Agnes följer ålande efter mig vart än jag går, så fort jag tar ett steg åt vänster, ett steg åt höger. När jag sitter på toaletten kommer hon som ett skott och reser sig mot mina ben. När jag står och lagar mat reser hon sig upp efter benen och ibland, när jag har mjukisbyxor på mig, får hon ett fast grepp om byxbenen så att brallorna åker ned. Alva asgarvar såklart åt detta. I dag sprang jag upp på övervåningen en snabbis för att byta kläder inför dagens utestund. Agnes står somvanligt vid nedersta trappsteget och "ropar" efter mig. Hon skriker allt högre och tillslut gråter hon, när jag är på väg ned ser jag till min fasa att hon står 4 trappsteg upp i trappen. Jag sa väl något i stil med oh shit, Alva som var inne i vardagsrummet hörde min förvåning, rädsla, och var snabb med att förklara att det inte var hon som hade lyft upp henne. Nu måste grinden monteras dit, pronto.

Snön fortsätter falla här i NewMill, okej det är inte mycket men så länge det inte är regn är jag nöjd. Jag och barnen har varit ute på en liten pulktur. Agnes höll på att somna i sin pulka, så söt. Alva var faktiskt riktigt tapper och åka flera ggr i den lilla pulkbacken som finns här.

I går körde jag ett spinningpass på WorldClass. Mina ben var supersega och jag var helt slut efteråt. Tack och lov var ju maken hemma i går kväll och natt då han har fackutbildning i Sthlm idag. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska träna eller vila idag. Har ingen koll på om Skellefteå har match ikväll eller inte. Har dom match innebär det att jag måste träna innan middag och det vet jag inte om jag orkar.

/mk

Vi har vant Agnes vid att hålla i och gosa med en hand när hon skall somna. Hon har ju alltid tidigare somnat snabbt  och inte vaknat till när man tagit bort handen, så det har inte varit något problem. Nu vaknar hon till så fort vi tar bort handen och söker förtvivlat efter den. När hon inte hittar något att hålla i blir hon ledsen och börjar gråta hejdlöst. Jag har försökt att ge henne snutten men hon bara kastar iväg den och fortsätter leta efter handen. Så om någon har en hand att sälja hör av er...

I dag har jag och barnen varit på utflykt med ett gäng andra hemmavarande mödrar med barn, med korvgrillning, varm choklad, kaffe, kakor och bullar. Okej, jag åt inte korv, jag hade med mig en tonfisksallad. Det var mycket trevligt. Solen lyste och det var några minusgrader. Vi var ute vid en grillplats vid Yngern. Dock blåste det lite grann och det gjorde att vi blev lite kalla. Både Alva och Agnes slocknade i bilen på den korta biten hem. Alva tyckte att det varit jättekul men var sur för att hon inte fick stanna och leka inne med sina kompisar.

I går tränade jag på gymmet här i NewMill. Sprang intervaller på löpbandet, 2.30 min * 5. Med uppvärmning 1.5 km och nedjogg 1,5 km. Det kändes bra och benen var pigga. Efter löpningen körde jag lite triceps och mage. På träningsschemat stod i dag spinning (eftersom att jag sprang igår). Dock är enda passet på fredagar kl. 17.15 och det är ju mitt i middagsdax så jag åkte till Oxvreten och avverkade 9 km i motionsspåret i stället. Fick en känsla av att jag var i Norrland och sprang. Detta då det var några minusgrader och vitt på backen dessutom började det falla lite snöflingor under tiden. Kändes lovely, på riktigt. Heller snö än det jävla regnet som förföljt oss hela hösten.

By the way, jag var förbi jobbet igår, igen. Okej, jag erkänner jag längtar tillbaka. Jag måste lida av ytterligare en störning bland alla andra som jag lider av. Nu är det snart bara två månader tills jag börjar om att arbeta. Skall försöka att njuta av den tiden som är kvar eftersom att jag vet att efter 2-3 månader på jobbet kommer jag att längta efter att vara ledig igen. Svårt att aldrig vara nöjd!

/mk

Senaste veckorna har det hänt jättemycket i Agnes utveckling. Hon börjar liksom visa vem hon är och hur hon är. Roligt men också lite jobbigt. Fram till nio månader har hon bara varit en liten bebis som inte sagt bu eller bä (lite tillspetsat men ni fattar). Nu har hon dock börjat att ta ton på riktigt. När hon inte får som hon vill blir hon arg och börjar skrika högt så att ingen i familjen skall missa henne. Hon är mycket envis och har hett temprament. Tex. om hon fått tag i något som hon inte får ha och vi tar av henne det blir hon fly förbannad. Läggningen på kvällen har aldrig varit några problem men nu skriker hon som bara den, i kväll i ca 10 minuter. Hon blir arg när man går ut ur sovrummet och ställer sig upp i sängen och skriker. I kväll lät jag henne skrika tills hon somnade och det gjorde hon ju tillslut.

Lilla Agnes börjar bli stor, eller iaf större. Vår lilla bebis, som fyller 1 år om bara två månader. Shit vad tiden går snabbt.

Agnes, Jag älskar dig, mitt lilla busfrö.

/mk

I tidigare inlägg berättade jag om min och Alvas önskelista inför julen. Hon bestämde att vi fick önska oss 10 saker var. I dag ville Alva att pappa också skulle få en önskelista. Hon hämtade papper och penna och satt sig vid bordet, frågade pappa vad han önskade sig. När han hade sagt tre saker skrek hon Stopp nu räcker det, du får inget mer. Thats my girl. Om han önskar sig mer saker så kommer ju inte pengarna att räcka till det som vi önskat oss.

/mk

I går blev det ett spinningpass på World Class, 50 minuter. Körde lite styrketräning innan, rygg. Spinningen gick bra och det var kul för instruktören som ledde passet är en utav de bättre. I dag blev det ett löppass på löpbandet på gymmet här i NewMill. Regnet stod som spön i backen och jag hade ingen lust att bli blöt av regnet idag. Jag sprang 5.5 km med en km-tid på 5 min/km. Efter löpningen blev det magträning och lite armhävningar.

På morgonen var vi på BVC-besök med snart 10 månader gamla Agnes. Jag bokade en tid med anledning av att hon haft utslag och varit knallröd under blöjan, så där som inte ser normalt ut och som inte heller blir bättre av något vi smort med. Sköterskan rekommenderade en svampsalva som heter Daktacort så nu får vi se om det blir bättre. Vi passade även på att göra 10-månaderskontrollen. Hon väger 8773 gram och är 71 cm. Sköterskan tycker att hon är riktigt rund om låren och att hon ser mkt välmående ut. Ja, hon äter ju jättebra och gapar åt allt vi ger henne. Om hon inte får något att äta när vi sitter runt köksbordet blir hon sur och skriker tills någon ger henne något ätbart. Hon skall vara glad att hon har sin storasyster för hon ger henne godsaker hela tiden. Kärlek.

I kväll har vi varit hos familjen i Salem och ätit middag. Det var typ hundra år sedan, känns det som iaf, sedan vi träffade dem. Det var som vanligt trevligt och mysigt. Hoppas bara att det inte går lika lång tid igen innan vi ses.

I morgon får vi besök av familjen Lomm från Västerås och för min del blir det en vilodag. Planerar för veckans långpass på söndag, bara det inte blir för mycket vin i morgon...

För övrigt är mk fortfarande less på novembermörkret och November Rain. Längtar efter lite snö som skulle lysa upp i allt mörker. Jag blir så trött av allt mörker och i natt blir det maken som får sova med barnen så att jag får en natt utan att vakna 10 ggr.

/God Natt

Jag var ganska tidig med att börja använda mobiltelefon (iaf om jag jämför med dem som jag umgicks med på den tiden). Jag kommer ihåg att jag fick min första mobil av mamsen och papsen i januari 1998 då jag skulle flytta ned till Umeå för att börja plugga till socionom. Shit vad stolt jag var över den. I samma veva som jag började i Umeå träffade jag maken på en chat på Passagen... och när jag frågade om han hade ngn. mail så svarade han nej men skrev att jag kunde få hans mobiltelefonnummer i stället. Ok, tänkte jag, shit vad korkad han är som redan ger ut sitt telefonnummer, det skulle aldrig jag göra ännu (han kan ju vara vilken galning som helst). Några dagar senare var jag på fest med mina kursare och hade blivit lite rund under fötterna (med en skön omskrivning) skrev jag ett sms till honom... hm. Inte tänkte jag på att han i och med det fick mitt telefonnummer. När jag några minuter senare fick ett sms av honom kunde jag för mitt liv inte förstå hur han hade fått tag i mitt nummer:).

Så här har det liksom fortsatt för mig och min historia med mina mobiltelefoner. Jag har alltid haft en egen telefon och uppdaterat modell allt eftersom det kommit nya på marknaden. Dock är jag en usel användare av mobilen. Jag är ingen som alltid bär telefonen på mig. Jag kan inte alltid bli nådd, vilket känns som att det är ett måste nu för tiden. Jag kan få ett sms och upptäcka det först dagen efter. Jag kan ha fem missade samtal när jag tittar på telefonen två dagar efter att jag sist använde den. Sedan min väckarklocka slutade fungera för ca 2 månader sedan är mobilen min klocka i sovrummet. Det är liksom där den fyller sin stora funktion just nu och jag har den alltid på ljudlös (för att slippa bli väckt om ngn skulle ringa eller skicka ett sms när vi sover.). Jag lägger telefonen under madrassen så att jag snabbt kan kolla vad klockan är när det behövs. Problemet är bara att telefonen kan bli liggande kvar där uppe under madrassen i flera dagar och eftersom att den är på ljudlös hör jag ju inte om det ringer.

I tisdags ringde jag BVC och bad sköterskan ringa upp mig. I går hade det ringt flera nummer från dolt nummer när telefonen låg där uppe och det var såklart BVC. Maken ifrågasatte varför jag överhuvudtaget uppger mitt mobilnummer då jag aldrig kan nås på det? I dag ringde jag BVC och sköterskan sa att hon ringt flera ggr i går men att ingen svarade jag bad om ursäkt och gav en dum bort förklaring.

Maken blir liksom lite små irriterad på mig ang. detta då han själv är en sådan person som ständigt och jämt bär med sig telefon och honom kan man nå precis när som helst, nästan iaf. Mest irriterad blir han nog när jag tjatar om att jag vill ha en ny telefon, av vilken anledning undrar han? Jag vill ha bättre kamera, köp en riktig kamera istället, jag vill ha en bättre mp3, köp en Ipod istället.

/mk

Dagens löppass var backintervaller. Körde sex intervaller upp för en backe i Oxvretsspåret som är ca 150-200. Joggade dit och hem. Sammanlagt ett pass på 50 minuter. Kände mig ganska pigg i benen trots att jag körde ben på styrkepasset igår. Nu blir det vila i morgon för att köra igen på torsdag.

I går var det supertrist väder och jag var inte utanför dörren förutom då jag åkte till gymmet. Dock hade vi trevligt besök och Jenny, Oscar och Liam på eftermiddagen. Barnen lekte och vi surrade av oss om allt möjligt mellan himmel och jord. Jag gillar verkligen Jenny, en lätt person att umgås med, bara att vara sig själv utan krusseduller.

I dag har jag förutom löpningen hunnit med utvecklingssamtal på förskolan och bytt gardiner i vardagsrummet. Utvecklingssamtalet gick bara bra men gardinerna blev inte bra. Ena panellängden hade krympt i tvätten men inte den andra och jag som inte alls kan (eller vill) sy. Förskolepersonalen tycker att Alva fungerar bra på dagis och att hon har ett mycket välutvecklat språk. De var imponerade av att hon är så duktig på alfabetet och att räkna. De hade gjort en intervju med henne där en fråga var, vart henne familj bor. Alva svarade så här: Vi bor på Nyponv. 75, i ett jättestort? hus, jag har visat det för Bikupan (hennes gamla avd.) förrut och jag kan visa det för er också. Vi som  bor där är jag, Agnes, mamma och pappa. Min mamma tycker att köket är för litet och hon hatar vårt kök... Jättestort hus...*skratt*. Ja, tänk om det ändå vore lite större, jag drömmer om det.

/mk

I dag har jag avverkat veckans lång distanspass. Jag sprang 15 km på 1 h 24 min 33 sek, vilket  blir en km-tid på 5.38. Det är jag supernöjd med, gårdagens vila gjorde susen. Vädret var + 8 grader och gråmulet, dock inget regn. Lite blåst och motvind på vissa sträckor. Nästa långpass skall jag lägga på en km till. I morgon blir det vila eller någon form av styrketräning.

För övrigt avgjordes fotbollsallsvenskan i dag och vårt Hammarby åkte på storstryk, andra matchen i rad, det suger. Bajen slutade på 7:e plats och blev inte ens Bäst i stan. AIK kom 5:a och därmed blev maken 500 kr fattigare. Han och hans chef (som så klart är AIK:are, hur man nu kan vara det?) hade ett vad sedan säsongens början. Hammarby före AIK = 500 kr till maken, AIK före Hammarby = 500 kr till bossen. Surt sa räven. Gratulerar iaf Kalmar till guldet av alla andra lag i serien bryr jag mig minst om de vinner, förutom Bajen förståss.

Ska inta ryggläge snart. Dricka ett glas the och äta en kvällsmacka.

Good Night Sweden, whereever u are.

/mk

Jag är inte ett dugg intresserad av brottning, men blir bara så upprörd över hur Ara Abrahamian kan få en dom på två års avstängning pga. det han gjorde under OS. (I frågasatte domarens bedömning, framförde klagomål, blev upprörd och vid medaljutdelningen kastade sin bronsmedalj och gick). Hans agerande var kanske inte okej men en tydlig protest mot något som inte hade gått rätt till. I stället för att göra något åt problemen med bedömningen av brottning så ger de Ara en avstängning som kan liknas med samma straff som en idrottare som använt doping, hur är det möjligt?

I dag har jag avverkat ytterligare ett löppass. Kände mig extremt seg innan och funderade starkt på att hoppa över träningspasset idag, latmasken höll på att ta över. Men träningsmaskinen Mk Radcliff ville annat. Jag körde ett intervallpass (5* 2.30 min) och det gick superbra. Jag slutar aldrig förvånas över hur kroppen fungerar. I söndags, efter flera dagars vila, trodde jag att jag skulle springa snabbast i stan typ men då gick det hur segt som helst. I dag när jag inte trodde att jag skulle orka mycket alls gick det hur bra som helst.

/mk

Som kär bloggare läser och följer jag även ett stort antal andra bloggar, både människor som jag känner och människor som jag aldrig träffat eller pratat med (men efter att ha följt deras blogg och liv i snart två år känns det som att jag känner dem ändå, internetförstörd?). Under den senaste tiden har det slagit mig att många (men inte jag) skriver om vad som händer i världen, politik, finanskris, klimatfrågor etc etc. Jag ser oftast en nyhetssändning per dag och läser skvallernblaskan Aftonbladet varannan vecka (då den är gratis, gillar inte att läsa den på nätet).

Men jag ska erkänna att jag inte är speciellt intresserad av varken politik eller ekonomi. Finanskris, ja, jag och min familj har inga stora summor sparade pengar, inga aktier, inga fonder så mig rör det inte när det gäller dessa saker. Dock blir jag berörd när människor blir uppsagda, arbetslösa, matpriserna skenar i väg, räntorna stiger, ja sånt som berör oss vanliga Svenssons.

I min ungdom, när jag pluggade i Umeå, blev jag kär i boken Under mitt rosa täcke och helt uppslukad av feministiska frågor och jämnställdhet. Jag hade föreläsning för varenda en som jag stötte på (kommer du ihåg Lena?). Jag försöker att tänka på vår miljö men jag är inte den klimatsmartaste personen på långa vägar. Jag bara gör det där enklaste som att källsortera, panta, försöker ha energilampor. 

Jag glad åt att Obama vann valet. Jag har inte gillat Bush och hans sätt att leda USA eller hur han gått på som en ångvält i Mellanöstern. Jag hoppas att socialdemokraterna åter tar makten vid vårt nästa val. Jag har lite svårt för moderaterns sätt att styra och leda landet. Jag brinner för mitt jobb och att stödja barn som far illa. Jag är en jävla bra socialsekreterare trots motståndet som socialarbetarkåren får av media, många föräldrar och vår egen arbetsgivare.

Ja, detta får räcka och jag ska för säkerhetsskull återgå till mitt vanliga bloggande, träning, familj, etc. Men passa er, snart börjar mk att jobba igen och då kommer bloggen att innehålla även socialsekreteraråsikter, som legat lite i dvala under föräldraledigheten.

/mk

Dagen snart slut. Maken arbetar och barnen sover. Har som mål att vara i säng före 22.00. Natten som var fick jag lite sömn och blev väckt flera ggr av Alva. Hon var jätteorolig hela natten och ville helst ligga på mig. På morgonen vaknar jag av att det är något blött mot min kropp... Alva hade kissat på sig, i massor. Hon har kissat på sig i sängen 1 eller kanske 2 ggr tidigare och senast var för över 1 år sedan. I dag har tvättmaskinen gått varm. Tänk att den håller än.

Vi har var ute på en familjepromenad på em, mysigt. I kväll har jag varit på boxning med Tarja. Det var kul och jobbigt. När vi bodde i Västerås (innan barn fanns i familjen) tränade jag boxning flera dagar i veckan, men sedan vi kom hit till NewMill har det inte blivit några sådan pass alls. Roligt att få lite omväxling i träningen.

I morgon planerar jag för ett löppass eller ett spinningpass. Alva har sin simskola och jag får se när det passar för min träning.

Trots Alvas uppladdning hela dagen blev det förlust för Skellefteå i kväll. Hoppas det inte tar allt för hårt på maken.... Dock vann Luleå sin match och det var bra. I morgon fyller min pappa år och det var en bra födelsedagspresent till honom, nu håller hans hjärta ytterligare några månader extra.

/mk