mkfitness

Jag var ganska tidig med att börja använda mobiltelefon (iaf om jag jämför med dem som jag umgicks med på den tiden). Jag kommer ihåg att jag fick min första mobil av mamsen och papsen i januari 1998 då jag skulle flytta ned till Umeå för att börja plugga till socionom. Shit vad stolt jag var över den. I samma veva som jag började i Umeå träffade jag maken på en chat på Passagen... och när jag frågade om han hade ngn. mail så svarade han nej men skrev att jag kunde få hans mobiltelefonnummer i stället. Ok, tänkte jag, shit vad korkad han är som redan ger ut sitt telefonnummer, det skulle aldrig jag göra ännu (han kan ju vara vilken galning som helst). Några dagar senare var jag på fest med mina kursare och hade blivit lite rund under fötterna (med en skön omskrivning) skrev jag ett sms till honom... hm. Inte tänkte jag på att han i och med det fick mitt telefonnummer. När jag några minuter senare fick ett sms av honom kunde jag för mitt liv inte förstå hur han hade fått tag i mitt nummer:).

Så här har det liksom fortsatt för mig och min historia med mina mobiltelefoner. Jag har alltid haft en egen telefon och uppdaterat modell allt eftersom det kommit nya på marknaden. Dock är jag en usel användare av mobilen. Jag är ingen som alltid bär telefonen på mig. Jag kan inte alltid bli nådd, vilket känns som att det är ett måste nu för tiden. Jag kan få ett sms och upptäcka det först dagen efter. Jag kan ha fem missade samtal när jag tittar på telefonen två dagar efter att jag sist använde den. Sedan min väckarklocka slutade fungera för ca 2 månader sedan är mobilen min klocka i sovrummet. Det är liksom där den fyller sin stora funktion just nu och jag har den alltid på ljudlös (för att slippa bli väckt om ngn skulle ringa eller skicka ett sms när vi sover.). Jag lägger telefonen under madrassen så att jag snabbt kan kolla vad klockan är när det behövs. Problemet är bara att telefonen kan bli liggande kvar där uppe under madrassen i flera dagar och eftersom att den är på ljudlös hör jag ju inte om det ringer.

I tisdags ringde jag BVC och bad sköterskan ringa upp mig. I går hade det ringt flera nummer från dolt nummer när telefonen låg där uppe och det var såklart BVC. Maken ifrågasatte varför jag överhuvudtaget uppger mitt mobilnummer då jag aldrig kan nås på det? I dag ringde jag BVC och sköterskan sa att hon ringt flera ggr i går men att ingen svarade jag bad om ursäkt och gav en dum bort förklaring.

Maken blir liksom lite små irriterad på mig ang. detta då han själv är en sådan person som ständigt och jämt bär med sig telefon och honom kan man nå precis när som helst, nästan iaf. Mest irriterad blir han nog när jag tjatar om att jag vill ha en ny telefon, av vilken anledning undrar han? Jag vill ha bättre kamera, köp en riktig kamera istället, jag vill ha en bättre mp3, köp en Ipod istället.

/mk