mkfitness

Plats: Hemma vid köksbordet.
Väder: Lite regn.
Sysselsättning: Läser bloggar + surfar runt på FB
Gjort: Umgåtts med Alva. Varit på långpromenad. Lagat massor med mat och bakat bröd.

Humör: Bra!
Krämpor: Lite öm i nacken, skulle behöva en massage.
Planer: Gå och sova.
Outfit: Kortärmad tröja från JC. Gamla sportbyxor från Vero Moda (som jag hade under min förra graviditet).

I dag har jag och maken varit på MVC. Det var andra besöket där, jag skrev in mig i mitten av juli. Vi fick höra på bebisens hjärtljud och barnmorskan mätte magen. Allt var bra och jag hade höjt mitt HB-värde vilket var mycket lågt vid förra besöket. Jag hade tom gått ned 1 kilo i vikt sedan första besöket. Barnmorskan tittade frågande på mig och undrade om jag äter dåligt. Äter dåligt? Nej, skulle inte tro att mk klarar av att äta dåligt, jag äter inte lite eller dåligt, bara, för det mesta, nyttigt. Däremot erkände jag att jag tränat en hel del sedan vi sist sågs. Hon sa till mig att jag inte får träna för hårt... Hur skall jag kunna förklara för henne att jag lider av viktångest och en stor rädsla för att bli överviktig och därför bara måste träna. Om jag hade berättat för henne om den lilla svarta demonen som sitter på min axel och som varje dag säger till mig att jag inte får bli tjock, hade hon väl skickat mig till avdelning 36 på Södertälje Sjukhus. Så, jag tordes inte berätta hela sanningen för henne för tänk om hon verkligen hade skickat mig dit, hur skulle jag då kunna träna??

Ja, dagens motion bestod av en promenad på en mil runt spåret vid Månsaren i Södertälje. Jag gick på morgonen före jobbet och det var underbart väder, solen lyste och luften var frisk. Jag älskar det. Eftersom maken var med på MVC har jag inte ens vågat nämna någon ytterligare träning för mk idag...

I går tränade jag inget alls + att vi åt på tacomiddag Nancys + att mk åt en choklad muffins och drack en latte som efterrätt. Det var väl gårdens intag som jag försökte förbränna i morse?

/mk

... har det varit, trots att maken arbetat. Notera, mk är positiv.

Lördagen började med att jag skjutsade Alva till Salem och fam. Nilsson där hon fick vara när jag körde ett spinningpass på mitt älskade World Class. Det var en timmes pass och jag dödade 500 kcal, hur underbart som helst. Efter passet hämtade jag dottern och sedan åkte vi tillbaka till Södertälje för att handla ytterkläder till henne. Jag har letat efter överdragskläder på de affärer som jag vanligtvis brukar handla på, läs de som jag rimliga priser, men dock inte hittat något som jag varit nöjd med. Fick tipset att kolla på Polarn och Pyret,. Vi gick dit och visst hade de precis det som jag letat efter. Glad och nöjd var jag enda tills jag stod i kassan och såg vad kalaset gick på....shit 1200 kr för en jacka, ett par byxor och en mössa. Det stod flera andra runt omkring och jag klarade inte av att ångra mig just då. Men i morgon skall jag lämna tillbaka kläderna för jag tycker att det inte är värt det med tanke på att hon bara har det en säsong.

Vi mötte upp Malin och hennes son för att äta lunch vilket som vanligt blev på Nancys. Jag och dottern åkte hem en sväng för att träffa maken/pappa för att sedan åka med honom tillbaka till Södertälje och hem till Malin och hennes familj. Där blev vi bjudna på middag och god efterrätt. Våra barn lekte jättebra med varandra utan tjafs och gnäll, vilket det blivit lite av tidigare då vi träffats. Det var en mycket trevlig afton och vi fick skjuts hem av Malins sambo, tack.

I dag har Alva börjat på sin gymnastik. Det var 28 barn...ja, 28 st treåringar som samtidigt skall lyssna på vad ledaren säger, ha ha ha. Nåja, Alva tyckte att det var kul och hon hade skoj och det är ju huvudsaken. Vi har även varit till Hedlandet (Lågprisvaruhus). Där köpte jag till dottern: En vinteroverall, en vinterjacka, ett par överdragsbyxor, en jacka och byxor för höstrusk, en munkjacka, ett par byxor och en pyjamas för mindre summa än vad det kostade på Polarn och Pyret. Observera att mk tänkt ekonomiskt!!!! Motionen idag blev en promenad i Oxvreten.

Alva har varit supermysig hela helgen, vilket hon oftast är men vad jag menar är att det inte varit några konflikter eller utbrott för att hon inte fått som hon velat. Hon har lyssnat och accepterat när hon fått ett nej eller vänta. Det kommer så sköna kommentarer från henne hela tiden. I dag sa hon efter att vi ätit middag och maken var på väg att åka till jobbet. Men kan vi inte gå upp och kramas en stund innan pappa ska åka, hela familjen.

I morgon måste mk ta ett beslut huruvida hon ska stanna i Södertälje eller inte! Beslutsångest!

/mk

Jag hinner inte med allt som jag vill hinna med under ett dygn. Det spelar ingen roll hur jag försöker planera eller prioritera. Jag måste arbeta, jag vill vara tillsammans med min dotter så mycket som möjligt, jag vill träna, jag vill laga näringsriktig mat, (inte något halvfabrikat), jag vill slappa och titta lite på tv (speciellt nu när vi har en ny) jag vill blogga och titta runt bland andras bloggar, jag vill sova minst 7 timmar per natt. Summan av allt detta blir mer än 24 timmar och det enda jag väljer att ta bort är tv-tittandet. Bebisen i magen skulle nog helst föredra att jag valde bort något annat. 

I kväll kombinerade jag att vara med min älskade lilla tjej och träna. Vi tränade i mitt hemmagym och hon älskar att få vara med mig när jag tränar. Hon byter också om och sätter på sig sina "träningskläder" och dricker en massa vatten ur vattenflaskan. Hon har fått "tränings/ gympakläder" av oss för hon skall börja på 3-årings gympa på söndag. Jag körde biceps och axlar i kväll. När hon hade somnat passade jag på att cykla på min motionscykel i 30 min. I måndags var jag på gravidyoga och gick en promenad på kvällen. När dottern hade somnat cyklade jag på min cykel i 30 min även den kvällen. I går blev det ingen träning alls för jag var på långresa i arbete och det blev sent innan jag var hemma och hade fått i mig middag.

I dag har det varit en händelserik dag på jobbet. Jag och en kollega arbetade hela dagen med ett ärende och det hände en massa saker som jag inte kan gå in på då jag har tystnadsplikt men en sak är säker, i mitt arbete vet man aldrig vad som väntar när man kommer på morgonen. Det är inte en dag som är den andra lik och det kanske är det som är tjusningen med att arbeta inom socialtjänsten.

I dag fick jag post från Trosa kommun där det stod att de tackade för min ansökan till tjänsten som socialsekreterare men att tjänsten var tillsatt av annan sökande??????? Jag blev full i skratt och ringde min kollega och frågade hur jag skall tolka detta:) Hon skrattade och lovade att anställningsavtalet skull komma i morgon. Ja, jag får väl avvakta, kanske måste jag ta tillbaka min uppsägning?

Ja, nu är klockan snart 23.30 och nu har jag hunnit med allt jag ville under denna dag, men jag kommer inte hinna sova 7 timmar innan det är dax för att stiga upp igen. Varje kväll tänker jag att ikväll skall jag komma i säng tidigt, men jag lyckas inte. I morgon skall jag ligga i sängen innan 22.00 och det finns inget förhandlingsutrymme!!!

/mk

I dag familjen K köpt en ny tv, en 40 tums LSD-tv av märket Samsung. Maken har velat köpa en platt tv sedan länge tillbaka men han är en mycket mer försiktig shoppare än sin hustru. Nu var det jag som tidigare i veckan frågade honom om det inte är dax att införskaffa en ny tv, han nappade med en gång och i dag slog vi till. Den är skitsnygg och stor så nu slipper jag dra fram soffan när jag ska se tv.

Veckan som gått har varit händelserik och jag har inte hunnit träna så mycket som jag hade velat, men här kommer en rapport från veckans träning:
Måndag: Promenad med Alva i vagnen ca 3 km. Styrketräning, rygg och axlar. Gravidyoga.
Tisdag: Spinning 50 min, 380 kcal, medelpuls 152.
Onsdag: Vila, förutom två kortare promenader till och från tåget.
Torsdag: Stavpromenad i Oxvreten 1 h 15 min, medelpuls 132, 441 kcal.
Fredag: Ofrivillig vila, hade planerat styrketräning men jobbet drog ut på tiden alldeles för mycket. Åt en massa onödigt godis istället, suck.
I dag, lördag: Styrketräning bröst och tricpes + spinning 45 min. Glömde dock pulsklockan hemma men jag var rejält slut efteråt och tror att jag låg på ganska hög puls passet igenom, ngt. för hög med tanke på graviditeten.

Jag tycker att jag slarvat lite med kosten i veckan, inte att jag ätit mycket onyttigt i form av sötsaker men jag har ätit stora portioner och mycket bröd.

Nu ska jag gå och titta på slutet av fotbollen, Sverige- Danmark på vår nya tv.

/mk

I dag har jag sagt upp mig!!! Jag har fått nytt arbete i Trosa kommun, som socialsekreterare. Allt har gått fort, jag sökte jobbet förra veckan, var där på intervju i måndags och tackade ja i dag. Det är många faktorer som ledde till beslutet att lämna Södertälje kommun, men det främsta är att de inte var intresserad av att förhandla min lön nu. Lönerevisionen som skulle varit klar i april är fortfarande inte klar och de ville inte låta mig förhandla en ny lön innan revisionen utan ville att jag skulle vänta. Vänta? hur ska jag kunna vänta 2 månader när jag har ett erbjudande om nytt jobb nu och inte om 2 månader. Jag hade kunnat tänka mig att stanna i Södertälje till en lägre lön än den jag fick i Trosa men nu får de skylla sig själva, där gick Södertälje miste om en jävligt bra socialsekreterare!!!

En annan mycket viktig faktor till att Trosa överhuvudtaget blev och är aktuellt är att min gruppledare kollega som slutade hos oss i dag gick till Trosa Kommun som 1:e socialsekreterare och kommer alltså att bli min närmsta chef. Vidare så är jag inte nöjd med hur Södertälje Kommun behandlar sina anställda och hur de driver verksamheten. Ja, som sagt finns det många anledningar till att jag beslutade mig för att pröva något annat. Vem vet jag kanske har köpt "grisen i säcken" men jag kände mig tvungen att prova iaf. Det känns skönt att beslutat att jag vill fortsätta som handläggare och tycker att det passar mig bättre som småbarnsförälder. Jag kommer ju dessutom vara tvåbarnsmamma snart och det kräver mycket energi. Jag lägger hellre min mesta energi hemma än på jobbet. Jag kan börja tänka på karriären sedan när barnen blivit lite äldre. Jag har trivts med att vara arbetsledare och hade kunnat tänka mig att fortsätta som det men inte till vilken ockerlön som helst. Jag höjde min handläggare lön med 3200 kronor i och med min nya anställning i Trosa, det är inte illa.

Jag har 3 månaders uppsägningstid och kommer alltså inte att hinna jobba i Trosa mer än 2 månader innan bebisen är beräknad. De ville ändå ha mig till sin arbetsplats och som socialchefen sa till mig, jag är beredd på att chansa och anställa dig nu för jag vill verkligen att du kommer hit, detta trots att du inte kan lova hur det ser ut för dig om 1½ år då du planerar att börja arbeta igen. 

Jag kommer dock att sakna många av mina kollegor i Södertälje.

/mk

Jag älskar min dotter Alva över allt annat på jorden. Hon är det bästa som hänt mig och det går inte en dag utan att jag tänker på hur lycklig jag är som fått denna gåva. Hon betyder allt för mig och jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så för en annan individ som jag gör för henne.

Att bli förälder till henne var ganska lätt om ni förstår vad jag menar, när hon var spädbarn var hon oftast nöjd och belåten. Hon grät sällan och ammades inte oftare än var tredje timme. Hon åt en gång under natten från det hon föddes till hon var 3 månader då hon slutade med nattmålet. Vi introducerade smakportioner när hon var 4 månader och det gick hur bra som helst, när hon var 6 månader var hon inte intresserad av att amma längre och jag slutade amma henne utan problem. Hon har alltid var trygg och det har inte varit några som helst problem att lämna henne till andra trots att hon oftast bara varit med mig och hennes pappa. Vi har kunnat lämna henne till personer som hon inte träffat så mycket och hon har alltid fixat det, bara hon har känt att jag och maken varit trygga med personerna. När vi skolade in henne på dagis gick allt som på räls. Hon var inte ledsen en enda gång. Hon lärde sig prata tidigt och redan på vårt utvecklingssamtal förra hösten sa personalen att hon var "initiativrik". Vilket är en mycket bra egenskap i det kommande vuxna livet. Redan tidigt förstod vi att hon har en stark vilja och att hon kommer att bli en tuff liten tjej. Jag är glad att hon är en "tuffing" för det kommer hon att behöva när hon växer upp i detta samhälle.

Nu har vår lilla tjej blivit 3 år och jag kan summera dessa 3 första år som att vi fått glida fram på en räkmacka. Nu har dock räkmackan börjat bromsa lite, vår solstråle har kommit in i TROTS åldern på riktigt. Det har ju såklart inte skett över en natt utan börjat redan i våras men nu är det på RIKTIGT. Hon testar gränserna nästan hela tiden, säger emot oss, vill inte göra som vi säger, STRUNTAR i vad vi säger, gör som hon själv vill. Hittar på hyss som hon vet att hon inte får göra, vill ha en reaktion av oss etc etc. Ni som själva är föräldrar vet vad jag pratar (skriver) om. Just krävs alltså massor av TÅLAMOD som förälder till Alva. Jag skulle kunna berätta 100 olika saker som vi stöter patrull på varje dag och där vi får stanna upp och räkna till 10. Ni vet, ska inte ha jacka trots att det är 5 grader, ska gå ut och leka barfota, maten är äcklig (lär sig från olika filmer), kastar saker, kläder, ned på golvet, vill inte kissa trots att hon är torr i blöjan efter en natt, vill inte ha den tröjan, vill inte, vill inte, vill inte, vill inte. Vill använda vassa knivar, vill använda stor saxen, vill sitta lös i bilen, vill springa ut i vägen trots att det kommer bilar, osv osv osv.

Jag försöker ha tålamod med henne eftersom att jag vet att det är så här att ha barn, men "även solen har fläckar" och efter 3 ensamma dagar med henne brast mitt tålamod i går och jag skrek åt henne. Visst har jag höjt rösten och skrikit åt henne tidigare men nu var det liksom på en annan nivå. På kvällen när jag inte var hemma sa hon till maken
"pappa, jag tycker inte om när mamma skriker åt mig"
Känslan som mamma är liksom "kniven rakt i hjärtat". Neeeej vad har jag gjort. Men det som är det roliga i historien är att hon kunde berätta för honom varför jag skrek och det handlade om att hon inte hade lyssnat på mamma. Hon hade också sagt att hon ska börja lyssna på mamma och pappa nu. Det känns iaf bra att hon vet varför jag blev arg men snacka om att jag hade dåligt samvete.

Man brukar säga "Små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer. Jag börjar förstå det, det ställs mycket större krav på oss som föräldrar ju äldre barnen blir. Att ta hand om ett spädbarn var "barnlek" jämfört med hur det är nu. Och jag vet ju vad som väntar oss... Många av mina kollegor har tonårsdöttrar som gör revolt, som tur är har vi ett par år kvar innan vi är där iaf.



Jag älskar dig Alva.

"Varje dag är en gåva"

/mk

Jag tog som sagt med dottern in till gymmet och ett spinningpass. Jag hade laddat med godis och festis åt henne, slog på cartoon och höll tummarna för att det skulle funka...Till en början gick det bra och jag kunde cykla 40 min innan det inte gick längre. Då var hon less och sprang upp för trappan till gymmet där barn inte får vara. Jag försökte peppa henne att det bara var en liten stund kvar av mitt pass men det gick inte, hon ville att jag skulle komma och träna med henne istället för att cykla. Hon var ändå duktig som roade sig i 40 min, hon är ju trots allt bara 3 år. Dock önskar jag att de hade barnpassning, nu menar jag inte att jag skulle lämna henne där jämt men att iaf ha möjligheten till det, speciellt dessa helger när maken arbetar. Vi badade bastu och vilken bastubadare till dotter vi har. Hon satt med mig på den övre bänken och jag tyckte att det var varmt, när jag tyckte att det räckte och ville gå ut så ville hon att vi skulle sitta en stund till.

Vi hann med att köpa lite kläder till henne och äta lunch innan det var dax för dottern att gå på kalas. Hon har redan blivit bjuden på kalas hos en av sina nya dagiskompisar och var så glad för det. Jag lämnade henne där då det var ok både för henne och föräldrarna. Vad tror ni jag passade på att göra under tiden??? Ja, inte helt oväntat så gick jag en timmes promenad med stavar i Oxvreten, så dagens motion blev trots allt inte tokig. 

I kväll har jag städat, dammsugit och skurat golven. Nu måste jag nog gå ut med soporna, det stinker lök från dem och jag är i vanliga fall mycket känslig för lukter och nu när jag är gravid är jag ännu känsligare. I kväll är det ganska varmt ut och första kvällen på flera dagar som jag inte sitter och fryser vid datorn. Det låter kanske som att datorn står ute??? Nej men vårt värmesystem är fucked up och speciellt på hösten och vid väderomslag, den hinner liksom inte med att reglera värmen och detta gör att det varit kallt här inne under veckan som varit. Jag har sovit med dubbla täcken, sockar och långärmad tröja. I dag har jag köpte ett par tofflor till mig så att jag slipper frysa om fötterna när jag går omkring inomhus.