mkfitness

Jag vill egentligen inte byta arbetsplats! Mitt beslut om att säga upp mig var impulsstyrt och kom av att jag blev så besviken och förbannad på min arbetsgivare som inte verkade bry sig när jag sa att jag fått ett nytt jobb. Så klart finns det saker som jag är missnöjd över på min arbetsplats och på hur Södertälje Kommun i många lägen behandlar sina anställda. Det finns mycket som skulle behöva förändras men trots detta så vill jag inte sluta. Jag har gått och grubblat på detta hela veckan och förbannat mig själv över att jag bara gick på känslan av ilska som jag kände förra fredagen. Jag har klagat mycket på mitt jobb/ min arbetsplats under våren och hade ingen större lust att börja om efter min långa ledighet i sommar. 

Men ju mer jag funderar så känner jag att, trots att det finns saker som är mindre bra med att vara anställd i Södertälje så överväger de positiva saker som finns till att jag vill stanna kvar. Och "gräset brukar inte vara grönare på andra sidan" eller hur? Ingen arbetsplats eller arbetsgivare är helt felfri. Jag har inget problem med att ändra mitt beslut och stå för det inför min nuvarande arbetsplats men det är jobbigare hur jag skall förklara mitt handlande för Trosa. De kanske viktigast faktorerna till att känner som jag gör är: 1. Avståndet till jobbet (det blir dubbelt så långt till Trosa) 2. Arbetskamraterna. 3. Antalet arbetskamrater (i S-tälje typ 30, i Trosa typ 6?). 4. Jag gillar när det händer saker och det är garanterat mer tempo i S-tälje. 5. Möjligheterna för mig att hinna träna är avsevärt större om jag stannar i S-tälje. Jag måste gå på min inre känsla som säger att jag ska stanna kvar. Det var även den första känsla som jag kände och än en gång har jag lärt mig att man skall gå på den första tanken.

Jag erkänner att jag förvirrat till det men hoppas att det inte är för sent att ändra sig och som jag brukar säga
"även solen har fläckar" och "även den bäste kan göra fel..."

/mk