Hata, hata ojämna veckor.
Efter 7 lediga veckor tillsammans hade jag glömt, eller snarare förträngt, hur mycket jag ogillar dessa helger då maken arbetar. Fy fan vad tråkigt och ensamt det är att vara ensam hela helgen. Tur att jag har min vän Malin. I dag har vi date:at inne i S-tälje, shoppat lite och avlutade med ett besök på Nancys, det går ju inte att bryta den traditionen.
Min barn är världens snällaste, oftast iaf. Alva är ju som vilken 4-åring som helst, testar järnet varvat med att vara hur snäll och go som bara hon kan. Jag har upptäckt att hon egentligen är lugnare och lyssnar bättre när jag är ensam med henne. Hon underhåller sin lillasyster hela tiden och oftast så skrattar Agnes som en galning åt henne. På kvällarna går läggningen hur bra som helst trots att jag är ensam med dem. När jag ger Agnes vällingen är Alva redan klar för sängen och när Agnes ätit färdigt går vi upp tillsammans och läser en saga och båda barnen somnar nästan direkt. Jag och Alva sover i dubbelsängen och Agnes i sin spjälsäng. (Maken har återigen flyttat in till gästrummet...) Agnes har inga problem att somna in och det brukar gå på mindre än 5 minuter innan hon somnat. Under semestern i Norrland gick det inte lika bra att få henne att somna och jag började bli orolig att det skulle fortsätta så men så fort vi kom hem igen återställdes allt till det normala och henne läggning fungerar utmärkt. Jag har fått in bra matrutiner med Agnes och nu äter hon vällning på morgonen mellan 7-8 sedan lunch runt 10.45. Hon brukar få ett mellanmål vid 14-tiden och gröt ca 16.30. Sin kvällsvällning äter hon vid 20-tiden.
Kärleken till våra två barn överträffar allt annat på hela jorden.
/mk