Sprungit igen.
I dag har jag sprungit för första gången på 3 månader, utan att känna någon smärta i mitt knä! Underbart. Jag sprang däremot inte så mycket, sammanlagt 12 minuter. Löpning 2 min, gång 1 min, 6 ggr. Tänkte köra liknande upplägg för att inte chockstarta och dra på mig ytterligare smärta i knäet. Jag körde ett styrkepass innan, bröst, triceps och mage. Det är så kul att vara tillbaka på World Class, jag får inspiration och en massa energi av att vara där. Träning är underbart. Det känns skönt att kunna åka hemifrån för att tex. träna utan att känna stress att inte vara borta för länge. Nu ammar jag ju inte längre och maken fixar allt med den lilla lika bra som mig. Jag tycker att det är skönt att hon inte är så beroende av mig längre utan att hon klara sig bra med sin pappa. Klart hon är beroende av oss bägge, men hoppas ni fattar vad jag menar.
I övrigt är jag glad att maken har ledigvecka igen och längtar till fredag då vi åker ned till Västervik och våra kära vänner E och J samt deras två barn S och T. Jag och E lärde känna varandra i Umeå då vi pluggade till socionomer och har sedan dess haft kontakt. E och J bodde med mig och maken under en termin i vår stora lägenhet som vi hade i Umeå. E var den som övertalade mig att åka med till Indien. E var min tärna på vårt bröllop. Jag och maken flyttade till Västervik för att E och J gjorde det. Dock blev vår tid där mycket kort och vi flyttade igen efter bara 6 månader E och J har däremot blivit kvar där. Vi har inte träffats på över ett år, jag tror att sista gången var när jag och maken hade 30+30 kalaset i februari 2007 då E och J var här. Jag och maken har inte varit i Västervik sedan sommaren 2006 så nu är det dax. Ska bli så kul att träffa dem igen.
Alva har börjat på dagis igen efter 9 veckor ledighet. I morgon börjar hennes inskolning på den nya avdelningen. Hon kommer då att få gå 9-14 tisdag, onsdag och torsdag, lovely. Mycket bättre tider än 3 h/ dag.
Jag tycker synd om Sanna Kallur och lider med henne i dag.
/mk