mkfitness

så länge jag kan minnas har jag bitit på mina naglar och säkert 100 ggr har jag bestämt mig för att sluta och försöka spara ut dem. Just nu är jag inne i en period då jag gör ett tappert försök att låt bli att bita på dem och få dem att växa lite grann. Resultatet av mitt försök går precis lika dåligt som alla andra gånger. Mina naglar är så sköra att det spricker så fort de vuxit lite och det spelar ingen roll hur mycket jag försöker stärka dem med lack eller oljor. Jag vill så gärna ha långa fina naglar...

Men för att citera en av dotterns stora idoler för tillfället, Karlsson på Taket, Det är en världslig sak...  Det finns andra problem som är allvarligare, svårare och större än 10 naglar.

På måndag är det slut på lyxlivet. Jag har aldrig tidigare känt ett liknande motstånd till att gå till arbetet. Just nu känns det verkligen inte som att något är positivt med min arbetsplats. I dag ringde min chef mig och berättade att en gruppledarekollega sagt upp sig och att hon slutar den 7 september. Den nyheten var pricken över i:et för att jag inte vill gå till jobbet. Jag är visserligen inte förvånad men hade hoppats på att hon skulle stanna ett par månader till iaf för min skull...

Jag kommer att börja nedräkningen för hur länge jag har kvar att jobba innan mammaledigheten, redan på måndag. Jag har bestämt mig för att ansöka om havandeskapspenning, en kollega som också är gravid berättade att hon blivit beviljad halvtid (hon hade sökt för halvtid). Det är inte självklart att vi blir beviljade då vårt arbete inte är fysiskt jobbigt. Jag skall ansöka om heltid och så får jag se vad jag blir beviljad. Jag har tyvärr inte många semesterdagar kvar som jag kan använda innan förlossningen, men jag kommer att vara hemma utan inkomst sista tiden om jag inte får havandeskapspenning för jag tänker iaf inte jobba efter jul. Jag hoppas att jag hittar ett nytt jobb under mammaledigheten så att jag inte måste gå tillbaka till min nuvarande arbetsplats, som det känns nu skulle det vara värsta tänkbara scenariot.

/mk