mkfitness

I dag när jag precis var på väg hem från jobbet kände jag att det blev blött i min trosa, rejält blött. Jag åkte hem och funderade på vad det var, varför det kom och vad det beror på. Det kändes precis som när vattnet gick när jag väntade Alva, skillnaden var att när vattnet gick då var jag i vecka 39 och det var liksom dax för förlossning, vilket det inte är nu. 

För att vara på den säkra sidan ringde jag till förlossningen och kvinnan jag pratade med tyckte att jag skulle komma in på en kontroll för säkerhetsskull. Det fortsatte inte rinna "vatten" och jag kände att det nog trots allt var ok med bebisen och att jag mådde bra. Jag har haft sammandragningar ett par veckor nu och i dag på jobbet var det lite mer än vanligt så jag var inte säker på om det hängde ihop. Jag fick en CTG-remsa och allt var ok, en bebis som är mycket aktiv kunde barnmorskan konstatera, jo, jag tackar jag, det kan jag verkligen hålla med om. Doktorn undersökte mig och kunde inte hitta något som tydde på att det var vattenavgång, tack och lov. Han ville dock att jag skulle vara extra uppmärksam på om det skulle komma mer vatten. Jag hade dock vita blodkroppar i urinen som kan tyda på urinvägsinfektion, jag skulle återkomma på måndag för att få provsvar.  Skönt att det inte var vattenavgång, inte f-n vill jag att bebisen skall komma redan, iaf inte innan årsskiftet för då spricker ju vår planering:)

Det är stor skillnad på graviditeten nu jämfört hur det var när jag väntade Alva. Jag kände inte en sammandragning innna vecka 37 med henne, nu har jag det varje dag, redan. En annan stor skillnad är bebisens rörelse. Graviditeten känns liksom tyngre denna gång nu när jag börjar närma mig slutet, detta trots att jag inte gått upp lika mycket och väger mindre nu jämfört med samma vecka i förra graviditeten.

På måndag går jag ned på halvtid och det känns så underbart skönt, gud vilken tur att jag ansökte och fick beviljat havandeskapspenning, med tanke på hur det känns nu./mk