mkfitness

nu är det mindre än två månader till jag skall börja om att arbeta och jag börjar få kallafötter. Varför har jag klagat på att vara hemma, varför har jag sagt att jag vill börja om att arbeta. Jag har det ju hur bra som helst nu, jag får vara med mina barn, flera timmar varje dag, jag hinner träna 5 dagar/veckan, vi har tid och ork att laga middag varje dag, det hinner aldrig bli någon tvätthög, hemmet är ständigt städat och i snyggt skick.

Vardagen när det blir arbete vet jag med erfarenhet kommer se ut så här: Stressig morgon för att hinna äta frulle, klä på sig, skjutsa barn till dagis, alltid för mycket att göra på jobbet, ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner göra allt jag borde, hemma skitsent för att det var ngt. ärende som drog ut på tiden, dåligt samvete över att jag inte hinner träffa barnen mer än 1-2 timmar per kväll, inte tid eller ork att träna så mkt som jag vill, tvätthögen bara växer och växer, dammet ligger som en grå zon över hela huset, somnar framför tv varje kväll. (Som föräldraledig tror jag att jag bara somnat 2 ggr framför tv).

Det enda som blir bättre med att börja arbeta är ekonomin. Men vad är väl det jämfört med att få vara ostressad, närvarande mamma än ständigt superstressad, frånvarande mamma. Jag skulle ha förlängt föräldraledigheten till augusti, måste ta ett snack med maken och erkänna att jag faktiskt skulle vilja vara hemma längre.

/mk