Promenad.

Ja, då var första "segerpromenaden" avklarad. Jag väckte maken med frågan om vi skulle ge oss i väg på den utlovade prommisen och till min förvåning svarade han ja, ska vi gå nu med en gång eller efter middagen. Om sanningen ska fram hade jag nog föredragit att vänta till efter middagen med tanke på att jag redan promenerat över 8 km i dag men med det erbjudandet vågade jag inte säga annat än att vi går med en gång. (Hade jag valt att vi skulle gå senare hade det säkert inte blivit av pga. någon ursäkt från maken, typ ska bara se klart på det här, snart börjar kvällens match, vi tar det i morgon i stället...). Vi gick ca 5 km och Alva fick hänga med i sin cityvagn, hon somnade och sov gott hela tiden.

Vissa säger att promenader kan starta förlossningen, jag tror inte att det biter på mk iaf, kanske det beror på att min kropp är för van vid promenader och fysisk ansträgning. Jag går och går och går men känner bara mindre och mindre??? När vi fick Alva var det färdknäppen som startade värkarna och jag tror vi ska köra på den metoden även denna gång men maken säger att vi skall avvakta en vecka till (idag är det två veckor till bf). Ok, på jag kan gå med på att vänta till på söndag, då får han f-n ta och kliva på mig.

/mk

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback