mkfitness

Varför lär jag mig aldrig att vila när min kropp säger ifrån? För två veckor sedan fick jag ont i mitt vänstra knä efter ett träningspass. Jag vilade från löpningen ett pass men körde ett långpass två dagar senare. Efter 8 km började knäet att göra ont igen men jag fortsatte mina 12 km som jag hade bestämt att springa? Till nästa pass bestämde mig för att byta löpningen mot ett cykelpass i stället. Sagt och gjort jag gav mig ut på en runda som är över 3 mil och när jag hade kommit halvvägs började knäet att värka igen. Nu var det liksom kört, detta var förra tisdagen och jag har inte kunnat springa eller cykla, knappt promenera sedan dess. Jag har ju hela tiden förstått att värken beror på att jag överansträngt knäet och att det som botar värken är VILA. Varför är jag då så in i h-vete dum och inte vilar med en gång. Nej, nu har jag istället dragit på mig en rejäl inflammation i knäet och bara gudarna vet när jag är fit for fight igen. FAN!!! Jag som hade kommit igång så bra. Jag längtar efter att få springa och hoppas innerligt att det slutar att göra ont snart.

I morgon åker vi till Göteborg. På fredag skall min underbara kusin Lena gifta sig med sin Andreas och det blir giftasfest i Götet. I morgon kommer vi att övernatta hos min gamla arbetskompis och vän Anna och hennes familj. Ni vet, hon som övergav mig och flyttade tillbaka till Västkusten. Jag hoppades in i det längsta att de skulle ta sitt förnuft till fånga och stanna i krokarna, men icke. Det ska bli jätteskoj att träffa henne igen. Jag saknar Anna.

Annars så njuter jag av sommaren. Tillbringar mycket tid ute i solen. På eftermiddagarna har vi varit på badstranden och lapat sol. Alva badar för fullt, Agnes sover i vagnen, mamman kämpar med att förbättra solbrännan, maken sover, för han arbetar ju... Jag längtar inte tillbaka till jobbet.

/mk