mkfitness

Regnet fortsatte att ösa ned men har man lovat så har man lovat. Alva ville så gärna åka på springtävling och jag vill ju så gärna att hon skall bli intresserad. Vi bylsade på oss varma kläder och åkte i väg till motionsspåret. Alva var heltaggad och ville börja springa med en gång, hon hade inte lust att vänta på en riktiga starten. I dag var sista gången för i höst, typiskt att jag inte vetat om att barn i alla åldrar kan vara med i Oxvretsjoggen. Starten gick bra och Alva sprang för fullt ungefär halva sträckan, sedan började hon upptäcka att hon inte var först, hon tappade lite tempo men kämpade på ända fram till 20 meter innan mål. Då la hon av och stannade, hon grät och var alldelens otröstlig. Hon var ledsen för att hon inte vann. Jag peppade henne och sa att det spelar ingen roll att hon inte vann det viktigaste är att hon gjort sitt bästa och att hon haft kul. Då sa hon att hon aldrig skulle springa på tävling igen... Inte är det väl pappas vinnarskalle hon fått???

Eftersom att det var avslutning idag så var det fika och prisutdelning efteråt. Alla fick en medalj och då bestämde sig Alva att hon visst skulle springtävla igen. Hon var superstolt över sin medalj, min hjältinna.

Vid läggningen i kväll sa hon till mig att jag var hennes bästa kompis. Jag svarade att hon var min bästa kompis också och då sa hon att vi är bästa kompisar för att vi hänger ihop jämt.

Jag älskar dig, Alva.

/mk