Ensamheten.

Vissa veckor går det hur bra som helst. En del kvällar njuter jag och saknar honom inte alls.

Men för det mesta är det så förbannat ensamt. Jag saknar honom otroligt mycket när han inte är hemma. Och detta trots att vi oftast ägnar oss åt olika aktiviteter när båda är hemma (en ser tv och den andra sitter framför datorn).

Jag borde vara van. Men det är lika tråkigt, jobbigt, så jävulskt ensamt varenda varannan helg.

I  kväll känns det är det så där ensamt som det bara kan bli.

Saknar att ha någon att dela lördagkvällarna med. Snart skiter jag i detta och flyttar till Norrland. Kan man leva på kärlek och luft där? För arbete finns ju inte. Luften är väl iaf ren, men räcker kärleken?

I kväll är det mest synd om mig av alla, nästan iaf.

/mkledsen


Kommentarer
Postat av: jenny

Nästa gång du känner så får du slå en pling...

står du för vinet står jag för sällskapet ;-)

Postat av: Lena

Det lät som en replik ur Sex and the City: Luften är väl iaf ren, men räcker kärleken?

Min älskade kusin vi kommer att sluta som norrlänningar...det är min största övertygelse.

Om inte förr så senare, vi vill både ha det där "sociala" livet som finns uppe där..

Men som vi sa igår det går upp och ner snart kommer våren och då blir allt (det mesta iaf) mycket enklare. Och jag har nu börjat räkna ner till den 16 maj...Oj vad jag ska heja på dig! PÖSS

2009-01-18 @ 20:37:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback