Jobbångest.
Jag börjar arbeta om drygt 3 veckor. Jag minns mitt blogginlägg för precis ett år sedan då jag skrev om att jag arbetat sista dagen på över ett år. Ett år, en lång tid tänkte jag då. Ooops och så har ett år gått, bara så där. I september- oktober längtade jag efter att börja arbeta igen. Det gör jag INTE längre. Ju närmare arbetsstarten kommer ju jobbigare känns det. Jag vill arbeta men det som ger mig ångest är att inget verkar förbättrat på min arbetsplats gällande arbetsbelastning, stress, chefer. När jag gick på föräldraledighet utökades barn och ungdom med 10 nya tjänster och en ungdomsenhet inrättades. Jag trodde i min enfald att detta skulle göra vår arbetssituation drägligare men när jag pratar med kollegor, läser deras bloggar och ser hur de mår förstår jag att arbetssituationen inte blivit bättre. Mina mål inför min omstart på arbetet är:
•· Inte arbeta mer än 40 h per vecka.
•· Att min familj kommer i förstahand.
•· Ta fikarast minst en gång per dag.
•· Inte en lunchrast som är mindre än 30 minuter.
•· Säga NEJ, när jag inte anser mig ha tid.
•· Inte var så förbannat Lojal mot arbetsgivaren.
•· Inte ta på mig att göra "extra" arbetsuppgifter.
•· Inte vara den som erbjuder sig att stanna kvar sent på kvällen när det blir akuta situationer.
•· Att inte ha dåligt samvete för det jag inte hinner med eller det jag inte kan påverka.
Jag vet att det kommer att bli svårt, men jag ska göra allt för att uppfylla dessa saker. Jag kommer inte att göra på samma sätt som tidigare och känner jag att jag är på väg dit så kommer jag se mig om efter nytt arbete. (Vilket jag redan börjat göra...)
mk